LAS-reformen – faktisk reform eller storpolitiskt spel – sista striden för den svenska modellen

Det kan knappast ha undgått någon att januariöverenskommelsen innehöll ett krav på en förändrad arbetsrätt. Därefter har det inte hänt så mycket förrän i år då LAS-utredningen presenterades.

Regeringen har sedan valt att låta arbetsmarknadens parter enligt gammalt känt mönster försöka lösa frågan och uppnå någon form av enighet som sedan ska omvandlas till lag – kanske. Det får antas att regeringen har hållit utredningens förslag som ett slagträ över arbetsmarknadens parter.

Dessa parter lyckades, trots slagträt i bakgrunden, inte uppnå någon konsensus och vi har nu sannolikt att se fram emot en renodlad lagstiftningsprodukt istället.

Vad innehåller då förslaget

– Innan turordningen fastställs får arbetsgivaren sammanlagt undanta högst fem arbetstagare som enligt arbetsgivarens bedömning har särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. Undantaget från turordningslistan gäller oavsett antal anställda jämfört med tidigare då gränsen var högst tio medarbetare och två medarbetare som får undantas.

– Arbetsgivaren ska i skälig utsträckning erbjuda arbetstagaren möjlighet att vidareutveckla sin kompetens inom ramen för anställningen. En arbetsgivare kan bli skadeståndsskyldig om arbetsgivaren inte i skälig utsträckning erbjudit kompentensutveckling. Skadeståndet kan uppgå till två månadslöner.

– Om arbetsgivaren har högst 15 arbetstagare ska det inte vara möjligt att ogiltigförklara uppsägningen enbart på grund av att uppsägningen saknar saklig grund. Detta medför att arbetsgivaren inte behöver betala lön under tiden som tvisten pågår.

– Arbetstagare som har en allmän visstidsanställning och som på grund av arbetsbrist inte har fått fortsatt anställning har företrädesrätt till återanställning hos arbetsgivaren om han eller hon har varit anställd hos arbetsgivaren i sammanlagt mer än nio månader under den senaste treårsperioden.

VICIs kommentarer

Det går inte att bortse ifrån att ytterligare undantag från turordningskretsen kan komma att ha viss betydelse för våra mindre företag. Å andra sidan innehåller utredningen mycket annat som är märkligt, vidareutbildningskravet bland annat. Det är ett ingrepp i arbetsledningsrätten och i arbetsgivarens fria rätt att fatta beslut om hur många och vilka anställda man vill utveckla. Det går heller inte att bortse ifrån att alla medarbetare varken vill eller är lämpliga för vidareutbildning. Förslaget innehåller även en skadeståndssanktion som kommer att bli svår att tillämpa och överblicka för en arbetsgivare. Åtminstone under ett par år framöver tills dess att Arbetsdomstolen genom praxis har hunnit fastställa vad vidareutveckling i skälig utsträckning innebär.

Ur vårt perspektiv, som bland annat hanterar tvister inom arbetsrättsområdet, är det väl i och för sig välkommet att kravet på att våra klienter ska behöva betala ut lön under tiden som en tvist pågår om en uppsägning är ogiltig eller ej, en välkommen och nödvändig förändring. Totalt sett går det ändå inte att komma ifrån att de positiva faktiska effekterna av förslagen är obetydliga. För större företag är det ointressant om man får eller inte får ta undan ytterliga personer ur en turordning. För mindre företag är det sällan detta som är problemet i en arbetsbristsituation.

Verkningsfulla förslag hade varit sådana som lett till att man hanterat obalansen i dagens system. Arbetstagarorganisationer utnyttjar, i vissa fall, den omständigheten att arbetsgivaren är ekonomiskt svagare är organisationen, har en svagare struktur för att hantera komplexa arbetsrättsliga frågor löpande, samt därtill inte har fördelen av en skyddslagstiftning. Detta leder i många fall för arbetsgivaren till mycket dyra lösningar för att åstadkomma nödvändiga omstruktureringar av verksamheter. Det är här det verkliga reformbehovet finns.

Adam Gullstrand ag@vici.se

Carl Sjöstedt cs@vici.se