Är ett tidsbegränsat omställningsstöd tillräckligt – vad är det som ska ställas om?
Adam Gullstrand och Carl Sjöstedt har analyserat resultatet av en tidig krisåtgärd och kommenterar det senaste förslaget.
Förslaget
Den 30 april 2020 presenterade regeringen en ny krisåtgärd i spåren av den pågående coronaepidemi. De nya åtgärderna benämns omställningsstöd och är tänkta att ersätta fasta kostnader hos företag under en begränsad tidsperiod.
Omställningsstödet motiveras med att de företag som drabbats av ett plötsligt och oförutsett omsättningsbortfall under mars och april 2020 ska få en möjlighet att ställa om sin verksamhet istället för att gå i konkurs.
För att kunna ta del av stödet krävs att företaget haft en omsättning på minst 250 000 kronor under det senaste räkenskapsåret och ett omsättningsbortfall på minst 30 procent. Omsättningsbortfallet ska beräknas genom att jämföra omsättningen för mars och april 2020 med motsvarande månader för 2019.
Storleken på det stöd som går att erhålla beror på hur stort omsättningsbortfallet har varit och stödet kan variera från 22,5 procent till 75 procent av företagets fasta kostnader för mars och april 2020. Subventionsgraden för omställningsstödet ökar i förhållande till storleken på omsättningsbortfallet. Vid 30 procents omsättningsbortfall får ett företag ersättning med 22,5 procent av de fasta kostnaderna och vid 90 procents omsättningsbortfall får ett företag 75 procents ersättning för fasta kostnader.
För att vara berättigad till omställningsstöd krävs det att företaget inte har några skatteskulder eller är på obestånd. Omställningsstöd kommer inte heller att utbetalas till företag som har sin hemvist i olika skatteparadis. Det finns också ett tak på omställningsstödet uppgående till 150 miljoner per företag .
Omställningsstödet är retroaktivt. Det går endast att få stöd för omsättningsbortfall som har skett under mars och april 2020.
Skatteverket kommer att kontrollera företagens rätt till stöd både vid ansökan och genom efterkontroller. Felaktigt utbetalt stöd kommer att återkrävas. Lämnade uppgifter i ansökan om stöd görs med sanningsförsäkran vilket medför straffansvar för den som medvetet lämnar osanna uppgifter i sin ansökan om omställningsstöd.
Kommentarer från VICI
Det kan utan tvekan konstateras att detta förslag från regeringen som innebär ett steg i riktning mot ett mer direkt stöd är både välbehövligt och efterlängtat. Krisåtgärden, som innebär att företag kan få ersättning för fasta kostnader, liknar de åtgärder som sedan en tid tillämpats i våra nordiska grannländer. Det går inte heller att ifrågasätta det faktum att åtgärden kommer att göra skillnad för de svenska företag som nu kämpar för sin överlevnad på grund av de ekonomiska effekterna av coronaepidemin och hanteringen av den. Detta såklart givet att handläggningstiden inte blir för lång.
Den fråga vi ändå ställer oss mot bakgrund av innehållet i förslaget om omställningsstöd är varför det enbart ges stöd retroaktivt för två månader, mars och april 2020.
De företag som har haft svårt att överleva i mars och april kommer fortsatt ha svårt att hålla sig vid liv. Det kommer att ta tid innan vi kan hitta ett normalläge i ekonomin igen. Detta gäller särskilt för de verksamheter som under sommaren, för sin överlevnad, är beroende av att de genererat resultat under första halvan av året för att klara av semesterperioden och säsongsvariationer i efterfrågan. Det hade sannolikt varit bättre om stödet inte enbart var retroaktivt. De företag som har haft stora omsättningstapp i mars och april kommer med hög grad av sannolikhet fortsätta att förlora i omsättning under ett antal månader framöver.
Vi har inte gjort en fullständig analys men kan inte komma till någon annan slutsats än att det sannolikt kommer att vara nödvändigt med ytterligare åtgärder. Det senaste åtgärdsförslaget kommer inte att räcka.
För att ge företag en reell chans att överleva behöver stödet för omställning skapa planeringsförutsättningar över tiden. Stödet måste möjliggöra för företag att först fundera över hur deras marknad kommer att se ut med utgångspunkt från läget idag och framåt och sedan genomföra de förändringar företaget kommer fram till måste vidtas.
Det går inte att genom kortsiktigt retroaktivt stöd skapa nödvändiga förutsättningar för planering av ett företags verksamhet i kris, än mindre skapar det förutsättningar för omställning av företag.
Att ställa om en verksamhet är svårt och kräver redan från början både kraft, mycket tid och mycket pengar. I nuvarande situation är det mycket lite som talar för att det kommer att kräva mindre kraft, mindre tid och vara billigare. Det är 0sannolikt. Detta då det är svårt att förutse effekterna av omställningen utan tillgång till relevanta indata eller historiska erfarenheter. De åtgärder som kan vidtas, och vidtas idag, vidtas på ett extremt osäkert underlag och för första gången.
Redan vidtagna åtgärder
I detta avseende kan det även vara värt att nämna att finansminister Magdalena Andersson, i Dagens Industri den 1 maj 2020, har gett sin syn på hur Sverige ska rivstarta sin ekonomi. Magdalena Andersson pratar om ett rejält återstartspaket som hon menar att Sverige ska ha pengar över till. Inom ramen för återstartspaketet vill hon att det ska göras satsningar på vård, omsorg och andra stimulanser för att få fart på ekonomin. Det är inte klart när detta återstartspaket ska lanseras men Magdalena Andersson menar att detta ligger närmare i tiden än ett eventuellt vaccin mot covid-19.
En sak bör noteras med de föreslagna återstartsåtgärderna. Satsningar på vård och omsorg är i Sverige i normalfallet skattefinansierade. Det är åtgärder som kommer att behöva tid för att leda till effekter om de över huvud taget gör det.
Efter en inledande fas av ”återstart” som finansierats med medel som lånats upp måste åtgärderna, för att effekter ska inträda, finansieras med hjälp av skatteintäkter. Det har Sverige inte råd med trots den för närvarande låga statsskulden. Företag som tar sig ut på andra sidan av det ekonomiska stålbadet kommer inte ha möjlighet att via skattsedeln finansiera återstarten av sig själva. Det finns inget som talar för att svenska företag kommer kunna hantera ett högre skattetryck efter krisen.
Många företag har sannolikt inte ens möjlighet att hålla ut till dess att regeringen beslutar sig för att återstarta ekonomin.
Det finns en således en uppenbar risk för att det inte finns så många företag kvar som kan få del av återstarten eller bidra till den. Detta tema är Carl Sjöstedt inne på när han i sin artikel ”på spaning efter det företagande som offras – hur kickstartar man det som inte finns” konstaterar att många företag är i behov av konkreta direkta krisåtgärder som korttidspermittering, sänkta arbetsgivaravgifter och andra lättnader istället för att förlita sig på krediter från staten.
I ny statistik från Riksgälden, publicerad i Dagens Industri den 1 maj 2020, konstateras det att bankerna hittills bara beviljat 189 miljoner i lån av de 100 miljarder som ingår i företagsakuten. Några av anledningarna till att utlåningen varit så blygsam är att många företag inte vill eller kan låna sig ur en kris. Företagen använder sig istället av andra åtgärder som korttidspermittering, olika former av anstånd, etcetera.
Detta visar att regeringen behöver lansera fler och kraftigare åtgärder som över en längre period täcker upp för fasta kostnader, möjliggör strategiarbete och därmed möjliggör omställning. I vissa branscher, kan det vara nödvändigt att ersätta även vinstbortfall.
Det är inte tillräckligt att lansera ett omställningsstöd som är retroaktivt och enbart ger stöd för två månader. Alla företag kan inte ställa om till handspritstillverkning efter sommaren.
Återstartsåtgärderna måste riktas brett till företagen för att ge effekt. Den ekonomiska krisen träffar alla branscher om än något tidsförskjutet. Återstarten måste då riktas mot alla branscher oavsett när krisen inträffat i just den branschen.
Den strategi Regeringen förefaller använda för att bekämpa de ekonomiska effekterna av coronaepidemin påminner om den som använts för att begränsa de medicinska effekterna av epidemin. Det är möjligt att belastningarna på vårdkedjan kommer att kunna hanteras genom att plana ut smittkurvan. De ekonomiska effekterna av denna strategi går inte att bekämpa på samma sätt. Det är ett välkänt faktum att ju mer utdragen en ekonomisk kris är desto större blir effekterna på företagen på arbetsmarknaden, för privatpersoner och till sist även för staten i form av minskade skatteintäkter.
Regeringen måste börja ta konsekvenserna av det valda sättet att hantera epidemin på. Regering måste därför tänka i nya banor när de inriktar fortsatt stöd till företagen och till arbetsmarknaden.
Den ena utplaningen är inte den andra utplaningen lik helt enkelt.
Adam Gullstrand, jur.kand och Carl Sjöstedt, advokat
